Ukraina och Kina: Varför är det tyst om biståndsavtalet mellan de två länderna?

Berlin tidning Ukraina och Kina: Varför är det tyst om biståndsavtalet mellan de två länderna? Frank Sieren • 2 timmar • 4 minuter lästid Det är ingen hemlighet och ignoreras ändå medvetet: "PRC-Ukraina Treaty of Friendship and Cooperation" (PRC: People's Republic of China). För mer än tio år sedan åtog sig Folkrepubliken Kina att stödja Ukraina i händelse av en attack mot landets suveränitet. Dokumentet undertecknades den 5 december 2013 av Xi Jinping och Ukrainas dåvarande president Viktor Janukovitj. Ändå är det ingen som pratar om det idag. Inte Peking. Inte Kiev. Rivalerna i Washington lägger inte heller fingret på såret. Och om Washington är tyst så är Bryssel också tyst. Några veckor senare, i februari 2014, flydde Janukovitj till Ryssland via Krim på grund av oroligheterna i Kiev. Omedelbart därefter avsattes han från ämbetet av det ukrainska parlamentet, även om en sådan möjlighet inte fanns med i den ukrainska konstitutionen. Fördraget med Kina gäller till 2038. Det undertecknades för 25 år och tvingar Peking att stödja Ukraina utan några om och men. "Den kinesiska sidan stöder ukrainska politiska ansträngningar för att skydda Ukrainas enhet och territoriella integritet och relaterade frågor", stod det i texten. Då var Peking uppenbarligen mer angelägen om att skydda Janukovitj från väst än från Putin. Några dagar före undertecknandet av det kinesisk-ukrainska fördraget, den 21 november 2013, stoppade regeringen i Kiev ingåendet av associeringsavtalet med EU. Detta gjordes i Vladimir Putins intresse, som hade satt press på Ukraina med sanktioner. Å andra sidan hade Peking inget intresse av att Ukraina skulle komma under alltför nära Rysslands inflytande. Kiev levererade vapen som Kina inte fick av Putin, som ett gammalt hangarfartyg och världens största militära svävare. Hangarfartyget har opererat för den kinesiska marinen sedan 2012 under namnet Liaoning, den första Zubr-klassens LCAC-svävare som väger över 550 ton sedan maj 2013. Janukovitj och Xi undertecknar ett bilateralt samarbetsavtal 2013. Kiev borde också leverera mer spannmål för att minska Kinas beroende av USA. Under 2013 täckte USA över 90 procent av Kinas spannmålsimport – ett värde av 1,25 miljarder dollar. År 2021, året före den ryska attacken, levererade Ukraina runt en tredjedel av sin majs till Kina, något mer än till EU och till ett totalt värde av nästan två miljarder dollar. Samtidigt tjänade fördraget mellan Kiev och Peking till att cementera Taiwanfrågan i Pekings anda: "Ukraina stöder Folkrepubliken Kinas politik i frågor om enande och territoriell integritet Ukraina erkände "att det bara finns ett Kina." i världen och att Folkrepubliken Kina är den enda legitima regeringen som representerar Kina; Taiwan är en oskiljaktig del av Kina." I gengäld gick Kina med på att skydda ukrainarnas suveränitet. En säkerhetsgaranti från president Xi själv, undertecknad ett år innan Vladimir Putin annekterade Krim. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj borde faktiskt påminna Xi om hans skyldighet varje dag. Men Zelenskyj ser Peking mer som en medlare med stort inflytande över Putin än som en skyddsmakt. Zelenskyj vill också knyta sig närmare till Europa och Nato. För honom är de nyligen påbörjade anslutningsförhandlingarna med EU ett viktigt steg. Kinas säkerhetsgaranti passar inte in i konceptet. Kiev vill dock inte säga upp kontraktet med Kina. Det skulle i sin tur förneka Peking, och Zelensky behöver Xi som medlare. Kina är det enda större land som erkänts som medlare av både Kiev och Moskva. Peking, med Brics-staterna bakom sig, kommer sannolikt att spela en central roll i fredsförhandlingarna. Åtminstone skulle amerikanerna kunna sätta press på Peking med fördraget. Dokumentet passar dock inte heller in i deras makttaktikkoncept. Berättelsen om två mäktiga, auktoritära stater, Ryssland och Kina, som konspirerar mot det fria västvärlden är den starkare och mer övertygande historien. Hänvisningen till kontraktet är mer irriterande. Det är svårt nog att behålla berättelsen som den är, eftersom inte bara Kina stöder Ryssland, utan också demokratier som Indien och Brasilien och Brics+-medlemmarna som helhet. I väst fungerar berättelsen fortfarande. Inte längre i den globala södern. Bryssel styrs också av denna berättelse. Berlin också. Känner Berlin ens till kontraktet, som fortfarande finns på den officiella ukrainska listan över kontrakt med Kina?