Loriot och hans gröna soffa hör oskiljaktigt ihop.

(tae/spot) Loriot avled den 22 augusti 2011. Tio år efter hans död är hans skisser och karikatyrer fortfarande ihågkomna. Den gröna soffan kommer för alltid att vara hans arv. Loriot (1923-2011), mästaren på god underhållning, dog för tio år sedan - den 22 augusti 2011 - i Ammerland vid Starnbergsjön. Den välkända humoristen blev 87 år gammal. Genom sina skisser och karikatyrer lever Loriot vidare än idag. Hans bulbous-nosed men blev särskilt kända. Han har skrivit böcker, serier och filmer, och Loriot har även iscensatt operor och teaterpjäser. Fraser som "Det brukade vara mer flingor!", "Ett piano, ett piano!" och "Säg inget nu..." citeras av Loriot-fans än i dag. Loriot var alltid en stor observatör av människor - han var särskilt förtjust i "kommunikationsstörningar", som han själv en gång sa. Dessa människor skulle intressera honom "mest av allt". "Allt som jag tycker är roligt beror på att kommunikationen inte fungerar, på att man pratar förbi varandra." Hans korta skisser och teckningar, som han alltid kommenterade från en ikonisk grön soffa, trivs också på detta sätt. "Frukostägget" Den här skissen kallas ibland bara "Ägget" och är en av Loriots mest populära skisser. Den tecknade kortfilmen handlar om ett gift pars vardag. De två sitter vid frukostbordet. Mannen förklarar med en allvarlig känsla: "Berta, ägget är hårt", och hustrun svarar: "Jag hörde det". Därefter uppstår en dialog där de två - som så ofta i Loriots filmer - pratar förbi varandra. Hermann förebrår sin fru för att hon inte kunde koka ägget i fyra och en halv minut. "Jag känner det när ägget är mjukt", förklarar Berta. Till slut säger Hermann: "Jag dödar henne. I morgon dödar jag henne." "Herren im Bad" "Herren im Bad" är också en av Loriots mest kända sketcher. Huvudpersonerna är Müller-Lüdenscheidt, Dr Klöbner och en pipande anka. De två herrarna sitter tillsammans i badkaret i ett hotellrum - Dr Klöbner har misstagit sig på rumsnumret. Ingen av dem vill dock lämna badkaret, så de kommer överens om vattentemperaturen. Dr Klöbner vill bada med sin pipande anka, vilket Müller-Lüdenscheidt kraftigt vägrar. Dialogen fortsätter och slutar med en dykningstävling. I slutet av skissen dyker en tredje man upp i dörröppningen - medan de två andra dyker - och frågar: "Är detta rum 107?" "Mammas piano" Den här skissen är också känd som "Home TV". Till skillnad från de två tidigare tecknade filmerna är den här en live-action-film. Utropet "Ett piano, ett piano!" utvecklades till ett bevingat ord tack vare skissen. Familjen Panislowski får ett piano av moder Berta i Massachusetts. Panislowski (Loriot) vill fånga detta ögonblick tillsammans med hela familjen med en filmkamera: Sonen Thomas (Rudolf Kowalski) följer instruktionerna. Upprepade gånger får han frågan "Är bandet igång?", som han svarar med ett alltmer upprört "Ja, det är det! Panislowskis hustru, kallad "Muttilein" (Ingeborg Heydorn), samt hans barnbarn, svärdotter och flyttfirman får också exakta instruktioner av Panislowski. Gång på gång går något fel under transporten av pianot, vilket gör att filmen måste startas om gång på gång. "The Noodle" En man (Loriot) och en kvinna vid namn Hildegard (Evelyn Hamann) möts för en romantisk måltid på en italiensk restaurang. Båda äter en pastarätt. När mannen torkar sig i munnen med en servett fastnar en avlång nudel på underläppen. Han erkänner sedan sin kärlek till henne, men Hildegard är distraherad av nudeln. Under sin kärleksbekännelse tar han upprepade gånger tag i sitt ansikte på ett sådant sätt att nudeln fastnar på olika ställen i ansiktet varje gång. I början försöker Hildegard avbryta hans ordflöde, men sedan tittar hon bara på utan att säga något. "Jul på Hoppenstedt's" Liksom många av Loriots skisser kommer den här från Loriots tv-serie med samma namn. "Jul på Hoppenstedts" varar hela 25 minuter och består av olika scener från förberedelserna inför julen till köpet av julklappar och själva firandet i familjen. Farfar Hoppenstedt (Loriot) köper först en julklapp till sitt barnbarn Dicki (Katja Bogdanski), modellbyggsatsen "Wir bauen uns ein Atomkraftwerk"./b>