Gästartikel av Gabor Steingart - Uppmärksamhet, herr Scholz: Sex omisskännliga bevis på medborgarnas mognad

FOKUS online Gästartikel av Gabor Steingart - Uppmärksamhet, herr Scholz: Sex omisskännliga bevis på medborgarnas mognad Gabor Steingart (Berlin) • 1 timme • 3 minuters läsningstid Olaf Scholz ser sig själv som landets klasslärare och underskattar medborgarnas intelligens. De reagerar listigt och moget, vilket de senaste valen och undersökningarna visar. Väljarna har alltid inte haft ett gott rykte bland eliten. "Det bästa argumentet mot demokrati är ett fem minuters samtal med en genomsnittlig väljare", sa den brittiske premiärministern Winston Churchill en gång. Vänsterelitisten Karl Marx var inte heller någon hejare på folkstyret, varför han föredrog kommunistpartiets diktatur. Som chefredaktör för Rheinische Zeitung sägs han ha klistrat en lapp på sin dörr med inskriptionen: "Demokratin slutar här." Olaf Scholz har inte heller någon hög uppfattning om medborgarna Varför detta är viktigt: Olaf Scholz har inte heller någon hög uppfattning om medborgarna. Det höjda pekfingret kan vara hans logotyp. Han vill helst skjuta upp nyval. Den lille medborgaren behöver julfrid. Medborgaren måste fortfarande behandla det. Scholz ser inte sig själv som folkets representant, utan som deras klasslärare. Det här sättet att tänka är vanligt, men fel. Människorna, kärleksfullt kallade "the great lout" av Heinrich Heine, är smartare än många politiker tror. Opinionsforskning och de senaste valen ger oss sex omisskännliga bevis på medborgarnas mognad. #1 Ämnet kan inte ersättas av stjärnkraft Försöken att vända det amerikanska valet med ett stort antal stjärnor och stjärnor slog tillbaka. Taylor Swift, Beyoncé och Jennifer Lopez stöd till Kamala Harris sågs av miljontals väljare som ett bevis på att Demokratiska partiet är mer hemmastadda i Hollywood än i arbetardistrikten Detroit, Pittsburgh eller Bronx. Trump hade lätt att använda detta till sin fördel: "Vi behöver inte en stjärna eftersom vi har en policy." #2 Väljare insisterar på ekonomiska prioriteringar Majoriteten av väljarna är inte utbildade i företagsekonomi, men de känner till de ekonomiska prioriteringarna. De är allergiska mot överprioritering av klimat, identitet eller socialpolitik eftersom de först vill förbättra sin ekonomiska status och sedan sitt lands koldioxidavtryck. Företag är inte deras fiender, utan deras arbetsgivare. Här blir de inte lurade, som vänstern tror, ​​utan här upplever de sin self-efficacy. Varom icke? Då ändrar de inte sin politiska grunduppfattning, utan snarare företaget. #3 Klimatskyddet är inte föråldrat Akta dig för felbedömning: Omvänt betyder det inte att människorna är socialt hårdhjärtade, språkligt okänsliga och ekologiskt ointresserade. De senaste valen i USA och Europa handlade inte om slutet på klimatskyddet, utan snarare om en ombalansering, en omviktning av den politiska portföljen. Partier som nu skulle fokusera på mindre miljöskydd och prioriteringen av förbränningsmotorn kommer att bli obetydliga. De förlorar först ungdomen och sedan majoriteten. #4 Medborgare är inte skuldpuritaner Väljarna är inte bråkiga när det gäller att utöka skulden. ”Skuldtaket” i USA, som har funnits sedan 1917 och nu har ökat över 100 gånger, skuldbromsen i Tyskland och Maastrichtkriterierna i euroområdet förmår inte få majoritet i något land i västvärlden. Genetiskt är det mer sannolikt att väljarna härstammar från Keynes än från Lindner, vilket gör att den ekonomiska blixten i pannan upplevs som värmande. Tyvärr väcker det inflationen och mjukar upp valutan. Då hotar medborgaren skuldpolitikerna med maxstraffet: att röstas bort. #5 Partipolitikern kan vara oförskämd, det kan statsmannen inte Olaf Scholz var nu tvungen att ta reda på det. Hans medvetet grova uppgörelse med sin egen finansminister, uppläst från telepromptern, skjuter tillbaka mot honom. Uttalandena om att Lindner var "småsinnad" och "partipolitisk" uppfattades av medborgarna som bristande statsmannaskap och därför tvivelaktiga. Scholz, som ville använda sin Philippika för att förvandla sig från att vara påverkad av FDP:s maktpolitik till en aktör, räknade fel. Pengarna för regeringens kollaps gick från Habeck (värmelag) till Lindner (skuldbroms) till skurken Scholz. #6 Defensiv reaktion på medias paternalism Väljarna ser nu lika kritiskt på mediernas roll som politikernas. Tidningar och tv-kanaler ska informera och inspirera, men inte indoktrinera. Öppna valrekommendationer – som redaktionen gör sig till politikergeväret med – har också gått ur modet i USA.