Mellanösternkonflikten och vänstern: Judith Butler beskriver Hamas-massakrer som "väpnat motstånd"

Daglig spegel Mellanösternkonflikten och vänstern: Judith Butler beskriver Hamas-massakrer som "väpnat motstånd" av Gerrit Bartels • 5 timmar Den amerikanske filosofen talar i Paris om att attackerna den 7 oktober varken var terroristiska eller antisemitiska, utan helt enkelt en – möjligen legitim – attack mot israeler. Strax efter den 7 oktober skrev den amerikanska filosofen och genusteoretikern Judith Butler, som föddes i USA 1956 av ett ungersk-ryskt-judiskt par, en uppsats i "London Review of Books" om Hamas-massakrerna och våldet som publicerades. i Mellanöstern och försökte kontextualisera det, erkände hon åtminstone, inte utan att ständigt tala om våldsamt israeliskt "kolonialt styre": "Faktum är att jag fördömer det våld som Hamas utövar utan reservationer. Det var en fruktansvärd och vidrig massaker. Det var min första reaktion och den finns kvar.” Hon gjorde begränsningen i söndags i Pantin, en av banlieuen i Paris, under en diskussion om videopodcasten "Paroles d'Honneur". I en två minuters inspelning av retorikprofessorn vid Berkeley som har cirkulerat på sociala medier sedan i måndags kan du se och höra henne prata om hur Hamasattackerna var ett "uppror", "en handling av väpnat motstånd." Du måste säga det om du vill vara "ärlig och historiskt korrekt", säger Butler. Våld mot palestinierna Och vidare: ”Det var inte en terrorattack, inte en antisemitisk attack, utan en mot israeler.” Även här kvalificerar hon kort att det hela var skrämmande och fruktansvärt för henne. Men hon skulle vara "en dåre" om hon inte tog hänsyn till det våld som utövats mot palestinier under decennier. Här en våldsam repressiv apparat, hävdar hon vidare, finns en situation av underkuvande, och om man är "för eller emot väpnat motstånd", "för eller emot Hamas, men låt oss åtminstone kalla saken väpnat motstånd." I grund och botten, vid detta evenemang som organiserades av två vänsterorienterade judiska organisationer och den inhemska postkoloniala videokanalen Paroles d'Honneur, fortsatte Butler sin uppsats först strax efter den 7 oktober. Jag behöver inte identifiera mig med det ansiktet eller det namnet för att namnge de grymheter jag ser. Judith Butler Det handlade om förbudet mot kontextualisering, om den förment associerade relativiseringen av Hamas-massakrerna (Butler åtog sig båda dessa omedelbart), om den moraliska upprördhet som framförallt media utnyttjas, som kommer till kort och är alltför ytlig. Allt detta leder alltid till meningar som dessa: "Vi vill bara veta historien om våld, sorg och indignation som israeler levde." Eller att grymheter, alltså israelernas, också begicks mot människor, "som inte är som mig. Jag behöver inte identifiera mig med det ansiktet eller det namnet för att namnge de grymheter jag ser." Det var tydligt att tajmingen för en sådan uppsats med den märkliga titeln "Sorgens kompass" strax efter den 7 oktober inte verkade särskilt bra, eftersom chocken var så djup. Värre är Israels reduktioner till en "kolonial stat", en "apartheidstat", som Butler gjorde utan något krångel, och dess okunnighet om Hamas som sin egen repressiva apparat på flera miljoner dollar i Gazaremsan, kapabel att gå ut i krig. Det nämns inget om antisemitism, inget om tvåhundra gisslan, inget om målet för många arabiska grupper och stater samt Iran att utplåna Israel. Legitim Hamas-attack? Och nu var den 7 oktober inte en terroristattack, inte en antisemitisk attack, utan en rent legitim attack mot Israel, på en statlig repressiv apparat? Är det också legitimt att ta gisslan som ett motstånd? Man måste tala om farlig bagatellisering, till och med vitkalkning, och inte bara selektiv vilja-o'-the-wisps. Du kan låta Butler prata. Men med tanke på deras framträdande plats och deras rykte, ger deras uttalanden inte bara mer resonans hos den postkoloniala vänstern, utan de är också papegojade utan sammanhang i en kulturell industri som redan är hårt sliten sönder. "Motstånd träffar ofta icke-legitima mål" kan läsas i ett inlägg på Facebook av kulturvetaren, författaren och mångårig jurymedlem i Klagenfurt Bachmann-priset Mithu Sanyal. Från "väpnat motstånd" till heroisering och till och med glamourisering av Hamas är då bara en kort väg bort. I slutet av sin uppsats "Sorgens kompass" önskade Butler en värld som stod emot "normaliseringen av kolonialstyret" och förespråkade "folkets självbestämmande och frihet."