Rysk soldats mamma: "Det är ett blodbad"

DW Rysk soldats mamma: "Det är ett blodbad" Oxana Ivanova - 11 timmar sedan Den 26-årige ryske kontraktssoldaten Jevgenij dog under krigets första dagar i en attack mot det ukrainska flygfältet Hostomel nära Kiev. Ändå motiverar hans mamma Rysslands agerande. Den 24 februari började Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Vladimir Putin beskriver det dock som en "särskild militär operation i Donbass". Ryska soldater dör också i detta krig. Ofta visste de och deras familjemedlemmar tydligen inte in i det sista vart de skulle skickas. Sedan kriget inleddes för en dryg månad sedan har det ryska försvarsministeriet bara rapporterat två gånger om offren. Enligt detta hade den 25 mars 1 351 ryska soldater dödats i Ukraina. I verkligheten kan det dock röra sig om mellan 7 000 och 15 000, skriver Washington Post och hänvisar till en högt uppsatt Nato-representant. Den ryska tidningen "Komsomolskaya Pravda" rapporterade 9 861 dödsfall den 20 mars, med hänvisning till försvarsministeriet, men raderade artikeln dagen efter med motiveringen att det var en hackerattack. Den ryske kontraktssoldaten Jevgenij, med rang som sergeantmajor, dog nära Kiev under krigets första dagar. 26-åringen hade aldrig deltagit i stridsinsatser. Hans mamma Natalia (inte hennes riktiga namn) förlorade sin son – men hon rättfärdigar ändå den ryska invasionen av Ukraina. Natalja menar dock att det här är ett riktigt krig och inte en "särskild operation". DW har beslutat att publicera en intervju med henne som ett vittnesmål om en mamma som förlorade sin son i det ryskledda kriget mot Ukraina. Intervjuns huvudperson gör uttalanden om orsakerna till kriget som motsäger det aktuella läget. Men DW bestämde sig för att lämna dem i texten. Dessa uttalanden bevisar tydligt den ryska statspropagandans långsiktiga arbete. DW: Natalya, hur mår du? Natalja: Det är väldigt jobbigt, det gör väldigt ont. Men det är inte mitt fel, ingen kommer att ge tillbaka min son till mig. Hur blev Jevgenij kontraktssoldat? Direkt efter 2014 års prov gick han till armén. Han kom till en specialenhet av GRU:s militära underrättelsetjänst. Då erbjöds han ett kontrakt. På något sätt avrådde jag honom, det betydde trots allt att jag hamnade i oroshärdar. Sedan sökte han sig till polisen och jobbade på en säkerhetstjänst. Men han gillade inte jobbet och så han provade det kontraktet trots allt. Han blev antagen direkt och vi hade bara en kväll på oss att säga hejdå. Jevgenij tjänstgjorde i nationalgardet. Han gillade det väldigt mycket och blev gruppledare. Han bröt upp demonstrationer i Moskva. 2017 fick han en son. Han känner sin fru från tiden i säkerhetstjänsten. Hon flyttade till honom i Moskva, där de gifte sig. Hur började historien om Ukraina? Det var sent i januari, runt den 25:e och 26:e. Min son ringde och sa att de skickades till Smolensk (en stad i västra Ryssland, cirka 80 kilometer från gränsen till Vitryssland - red.) för manövrer med Vitryssland. Jag sa till honom: "Ljuger du för mig? Vilka manövrar?" Jag forskade på internet och det fanns faktiskt manövrar med Vitryssland, men de var över. Jag fortsatte att leta och ville ta reda på var vi befinner oss i krig. Jag tänkte inte ens på Ukraina. Det var inte förrän dagen efter som jag kom ihåg att det var oroligheter i Ukraina. Så du var medveten om att din son inte skulle tilldelas manövrar? Ja. Jag sa till Evgeny att jag inte är dum och jag tror inte att han ska till Smolensk. Jag forskade vidare och insåg att han skulle till Ukraina. Naturligtvis ville jag avråda honom. Jag sa att han kanske inte kommer tillbaka. Han svarade: "Vad spinner du?" Han var helt omedveten om vart han skickades. Antingen var de hjärntvättade nog att tro att de skulle på manövrar, eller så visste han och kunde inte föreställa sig att det skulle bli ett sådant blodbad där. Det trodde nog ingen, inte ens Putin själv. Höll du kontakten efteråt? Han lämnade den 13 februari. Jag frågade honom skämtsamt hur han tyckte om Smolensk och vad det fanns att äta. Han skrattade och sa att allt var bra. Senast han hörde av sig var på morgonen den 24 februari då allt började. Han sa via en väns WhatsApp: "Mamma, kriget har börjat." Jag sa: "Min son, jag tittar på det här på TV." Han sa: "Tänk dig, ett helt sällskap av våra pojkar dödades vid gränsen."